Beskedet. 

Det var mamma som tvingade mig dit. Jag satt i det kalla väntrummet och väntade på min tur. Jag skulle tydligen få genomgå massa undersökningar. Jag ville inte vara har. Igen. På sjukhuset igen. Jag hade ju lovat mig själv att aldrig komma tillbaka hit igen. Jag är ju frisk. Jag hade fått en läkartid hos Dr. Lindholm. Lars Lindholm. Han var neurolog. 

- Hej Emelie, mitt namn är Lars och jag är neurolog. Vad är det som har tagit dig hit idag?  

Jag satt tyst ett tag, visste inte riktigt vad jag skulle säga. För jag ville ju egentligen inte ha ett svar på min fråga. "Jag har har dommningar i armen, kräkts två gånger och har haft ofantligt ont i huvudet. För att inte tala om att jag har fått synfälltsbortfall.", sa jag snabbt. 

- Mmm, jaha okej. 

Han frågade hur länga jag har känt av dessa symtom, om de hade uppstått förut och hur länge de brukade vara. Var det vid något speciellt tillfälle som symtomen uppkom? Han frågade också hur jag har upplevt hela situationen och om jag har känt av att jag har varit mer eller mindre trött. Han frågade mig också om jag någon gång tidigare i livet har haft någon tumörsjukdom. 

- Ja, sa jag. Malingt melanom. Hudcancer alltså. 

Dr. Lindholm frågade även om vilka typer av behandlingar som jag tidigare har genomgått och om jag genomgår någon behandling just nu. 

Han sa att han också ville testa mina nervfunktioner ex. reflexer, balans, muskelstyrka och ögonrörelser. Jag fick sitta på britsen medan han försiktigt slog med en pinne mot mitt ben. Trotts att jag satt stilla med benet så träffade han en punkt under min knäskål, som gjorde att mitt ben lyfte sig ofrivilligt. Han sa iallafall att det var normalt. 

Sedan skulle jag prova att stå på ett ben och hålla balansen. 

Aj, jäklar mitt knä, så låg jag på backen. 

- Mmm, sa Lars. Hur gick det? Var det svårt att hålla balansen?

- Ne, det var det inte! sa jag surt. Det såg du väll, jag ramlade lite bara. 

Sen var det dags att prova min muslestyrka. Han korsade sinar armar och tog tag i mina händer. 

- Kläm åt mina händer sa han. 

Jag tog i så hårt jag kunde. 

- Mmmm, sa Lars. Det var ju normalt det. 

Till sist så skulle han till att prova min ögonrörelse. Han bad mig att sitta rakt fram med huvudet och följa hans finger som har drog åt sidorna. Han sa att jag inte riktigt kunde hänga med med blicken då han flyttade sitt finger. Det såg som ryckigt ut sa han. 

Han kontrollerade även mitt minne och logiska förmåga genom att säga några ord, som jag sedan efter ett tag skulle repetera igen. 

- Då var den biten klar, sa han högt och tydligt. Nu kommer vi även ta ta lite andra typer av tester. Olika röntgenundersökningar. 

Den första röntgen undersökningen som jag skulle få genomföra var datortomografi. Han sa att det var en typ av röntgen som man ska ligga som på en brits. Senan åker den in igenom en stor ring som är själva kameran. Det är viktigt att man ligger stilla för att bilderna ska blir så bra som möjligt. Undersökningen kan ta mellan 5-20 minuter och det är ingenting som kommer att göra ont. Ibland kan man få en kontrastmedel intravenöst för att bilderna ska bli ännu tydligare. Förberedelserna inför detta brukar vara att man tar ett blodprov för att se att njurarna fungerar som dom ska innan man får kontrasten. Detta för att se att kroppen klarar av att göra sig av med kontrasten då det är dags. Man kan både få kontrasten oralt eller intravenöst, ofta brukar man få den oralt om man ska göra en undersökning av magen. Om man får kontastvätskan oral kan man ofta bli lite orolig i magen efter undersökningen. Om man får vätska intravenöst så brukar man ofta känna en varm känsla i kroppen som sedan går över ganska så snabbt. Man kan också få en metallsmak i munnen och känna att man lätt blir kissnödig. Om det inte är så att man fastar så är det viktigt att dricka mycket vatten för att hjälpa vätska att komma ur kroppen så fort som möjligt. 

Med denna typ av undersökning så kan man se de flesta organen i kroppen. Denna typ av undersökning kan även kallas för DT eller CT. På denna undersökning kan man även se om tycket är förhöj i hjärnan, som kan tyda på en blödning eller tumör. 

Efter att jag var färdig med den undersökningen så ville läkaren även att jag skulle göra en magnetundersökning då han inte riktigt kunde se på den tidigare undersökningen. Detta är också en typ av röntgenundersökning som bygger på magnetfält och radiovågor. Man ligger på en brits som åker in i en tunnel som är själva kameran. Undersökningen tar mellan 20-45 minuter. Man bör inte ha med sig bankkort, mobiltelefon eller mycken in i undersökningsrummet. Om man ska ta bilder av huvudet ska man också tänka på att inte ha smink eller hårprodukter. Under en vanlig undersökning tas det ca 100-300 bilder. Ibland kan det kännas lite obehagligt att ligga i ett trångt utrymmer under lång tid. Därför kan man erbjudas att få lugnande läkemedel.  

Då den undersökningen var färdig så ville läkaren även att jag skulle göra en LP. en sk. lumbalpunktion. läkaren sticker in en tunn nål mellan ryggkotorna i nedre delen av ländryggen för att komma åt den vätska som omger ryggmärgen. Då provet ska tas får man sitta framåtböjd eller ligga på sidan. Undersökningen tar ca 30 min och kan därför vara bra om man ligger så skönt och avslappnat som möjligt. Provet tas med en mycket tunn nål och man kan känna ett tryck, men det brukar inte göra ont. När nålen gått igenom huden förs den in i ryggradskanalen som innehåller ryggvätska. På det sättet kan ryggvätska droppa ner genom nålen till ett provrör. Dessa prover brukar tas för att se om det ex. rör sig om en hjärnblödning eller hjärntumör. Eller någon typ av infektion i hjärnan. 

Eftersom att jag tidigare har haft hudcancer så ville doktorn bara också ta en titt på mina leverfläckar. Man kollar så att leverfläcken inte är oregelbunden i formen, ojämn i färgen eller i kanterna eller om det är över 5mm brett. På hudkliniken kollade jag upp mina födelsemärken i ett sk. dermatoskop. Vid den minsta lilla misstake om malingt melanom så opererar man bort födelsemärket. Efter operationen så kollar man på födelsemärket i ett mikroskop. Detta för att kunna fastställa om den är godartad eller en cancertyp. 

Den sista typen av undersökning som han ville att jag skulle genomgå var en sk. biopsi, ett vävnadsprov. För tumörsjukdommmar i hjärnan och för alla typer av tumörsjukdomar krävs det nästan alltid att man gör en biopsi för att säkerställa vilken typ av sjukdom det handlar om. Ingreppet görs på en sk. neurologisk klinik och man brukar oftast få komma dit dagen innan för förberedelser. Då man ska ta provet är det viktigt att man träffar rätt. Därför brukar man skruva fast en ställning i skallbenet som ska underlätta undersökningen. Man lägger först lokalbedövning, sedan sätter man ställningen på plats. Man brukar oftast inte vara sövd under undersökningen, men om patienten önskar så kan man få lugnande eller muskelavslappnande. 

Efter att alla undersökningar var färdiga så fick jag gå hem. Ännu en gång snurrade mina tankar i huvudet och jag kunde inte hjälpa att tänka att min cancer var tillbaka. 

En vecka senare fick jag komma tillbaka till Dr. Lindholm. Ännu en gång satt jag ute i väntrummet på att få möta hans ord. Ut från hans rum kom än gråtande ung man i 20- års åldern. Stackarn, tänkte jag. Jag ville verkligen inte gå in dit, samtidigt som jag ville. Jag ville få en bekräftelse på att det verkligen inte rörde sig om att min cancer var tillbaka. Jag kunde knappt tänka. Fan också. Jag vill inte. Ville bara bryta ihop. Lägga mig ner på det svala golvet, med en mjuk filt och bara stänga av. 

Idag var mamma och pappa med mig. Det kändes ändå tryggt så. Min mamma har alltid varit som min bästa vän och alltid en person som har ställt upp för mig, vad det än gäller. 

Nästa person som kommer ut från rummet är Dr. Lindholm. 

- Emelie, nu är det din tur. 

De steg jag tog mot hans rum var nog de tyngsta steg jag någonsin har tagit i hela mitt liv. Jag ville tro att det inte var något anmärkningsvärt han hade att säga, jag vill verkligen det. 

- Var så god att sitt kära ni, sa Lars. Jag har tittat på Emelies olika röntgenbilder och prover och jag måste tyvärr säga att det ser inte bra ut. På bilderna som vi har tagit så kan man se att du har fått en sk. dottertumör från din hudcancer som tycks vara tillbaka. Då jag docktorn på hudkliniken kollade på dian leverfläckar så kunde han se att den var malign (elakartad). Vid malingt melanom så kan det följa med lymfbanorna och sprida sig. 

Jag kramade åt mammas hand allt vad jag någonsin kunde, jag ville bara skrika! 

- Vanliga symtom som kan uppstå vid hjärntumör är att man får förändrad känsel, man kan få synfälltsbortfall, förlamningar, svårt med talet, krampanfall, svår huvudvärk, yrsel och kräkningar. Symtomen beror på var i hjärnan tumören sitter. Med hjälp av undersökningarna och prover så kan man se att din tumör Emelie sitter nära syncentrat i hjärnan. Oftast är orsaken till hjärntumör okänd. Man kan få både primära tumörer och dottertumörer. En primär tumör menas med en tumör som utvecklas i hjärnan. En dottertumörer är en hjärnmetastas från någon annan cancer sjukdom i kroppen. I ditt fall ser det ut som att din dottertumör kommer från din hudcancer. För att kroppen ska fungera så delas det hala tiden celler. I cellen finns det en styrgen, då den får "fnatt" så fortsätter den att oregelbundet dela på sig. det är då det bildas en tumör. Det är sällan man får primära tumörer i hjärnan, oftast är det dottertumörer från någon annan typ av cancer. 

Men något som har visat sig ha betydelse för bildning av cancertumörer i hjärnan är miljöfaktorer, olika kemikalier och tidigare påverkan av joniserande strålning. Ibland kan ärftlighet ha en inspelande faktor. 

Mamma och pappa ställde fråga på fråga som läkaren och sjuksköterskan försökte svara på så bra som möjligt på. Mammas tårar rann obehindrat ner från hennes släta kinder. Pappa kramade om mammas hand tills att den var blå.

Jag bara satt där. Bara satt. Jag tänkte inte på att andas. Mina ögon hade för länge sedan suttit och stirrat sig bland på bilderna som var framför mig. Min tumör. Min hjärntumör. Kunde inte förstå. Jag ville inte förstå. Jag ville inte veta. Vill inte lyssna eller finnas till. Jag ville bara dö.